Lyxproblem just nu

Gillar jag den?

Ska jag köpa dessa, utan att äga en skjorta som de passar i, än.

Dagens citat

Jocke säger:
När kliver du upp imorgon?

Paula säger:
bussen går klockan sju så halv sju eller tio i sju , eller sju
(bussen
går 8 över sju)
och min klocka går fem min för fort

Lördagen

Lördagen spenderades på ett sånt här barnsligt, roligt Ödeshögsnöje.

"En bild säger mer än tusen ord"

Jockegrej

(Shoppingrunda)
T: Vad skulle vi hitta på ikväll då?
J: Jag vet inte, bio, bowling, film?
T: Jag tänkte lite på utgång annars, det blir ju inget imorgon
J: Det är ifs ett alternativ, men jag har inga kläder till morgondagen och så
T: Är det ett problem?
J: Nej, egentligen inte.

Ett besök på Ikano och nära på 2000 fattigare så var en helt ny uppklädnad inhandlad.
Fantastiskt ekonomiskt tänkt.

Nu är det mindre än en timme kvar till avspark. Wigan - Manchester United. Hela ligan avgörs i sista matchen.

Dagens kundkonversation

Till anekdoten hör det att tisdagsförmiddagar är klart speciella i butiken, "Torgtisdag" innebär att varenda pensionär kryper fram från skogen och handlar. Då och aldrig mera under veckan.

Följande samtal utvecklar sig mellan mig och en gammal dam/pensionär/tant/kärring/idiot

H :(hon) Du kan ta bort de där skyltarna på lingongrova (just det, inget och dessutom ett oartigt du:ande)
J: (Jag) Hej! Det kommer att komma under förmiddagen.

H: När är det då?
J: Det är när leverantören kommer, vanligtvis om en timme

H: Men då är ju inte jag här (insisterar fortfarande på att jag ska ta bort skylten)
J: Nej, men det kommer andra som vill veta priset
H: *tittar konstigt på mig och vänder sig om*

----------

(2 minuter senare, jag står kvar och hon har gått ett varv runt brödhyllan)
H: Sa du att det kommer andra sen?
J: Jaa

H:Det var ett oartigt svar, har du gått charmkurs eller?
J: Ja, det har jag faktiskt (tittar konstigt på henne och går därifrån)

Efterspel:

15 minuter senare kommer min chef fram till mig, högst förvånad och innan han ens säger något så förklarar jag för honom, hennes version var att det inte handlade om skylten och jag "principiellt" hade sagt att "jag struntar i dig, det kommer fler kunder". Han skrattade åt situationen och sa att hon var bland de knepigaste kunderna som finns.

----------------------

En annan kundkonversation som kommer från en gammal kollega som numera jobbar på Maxibutiken i kungens kurva:

K (Kund)
M (Martina)

K: Jaaa, jag vill värna om miljön och frukternas välmående så jag är väldigt noga med att köpa KRAV-märkta bananer
M: Jaha, så kul att du tänker så

K: Fast nu har jag ett problem; förut var KRAV-bananerna mycket mindre än de vanliga, varför är det så? (börjar låta upprörd)
M: Det handlar om när de skördas och hur bra de har växt. Det är inget vi kan påverka

K: Men jag måste ju på något sätt veta att det är KRAV-bananer jag köper, hur ska jag veta det?
M: De ligger i påse och är märkta med kravstämpel, du får gå på det

K: Men tänk om de lurar mig då? Jag vill verkligen vara säker på att det är KRAV jag köper, hur ska jag veta?
M: Ring Chiquita!

Rika far fortsatte:

"Eller om du är den slags människa som inte har
någon ryggrad så ger du upp varje gång
livet knuffar till dig. Om du är den sortens
person kommer du att söka trygghet hela livet,
du kommer att göra de rätta sakerna och spara
dig för någonting som aldrig kommer att hända.
Sedan kommer du att dö som en trist
gammal man. Du kommer att ha massor
av vänner som verkligen gillade dig
därför att du var så trevlig och arbetade så hårt.

Ditt liv var tryggt, du gjorde de rätta sakerna.
Men sanningen är att du lät livet tvinga dig till
underkastelse. Innerst inne var du skräckslagen
för att ta risker. Du ville verkligen vinna, men rädslan
för att förlora var större än spänningen att vinna.
Djup inombords kommer du, och bara du,
att veta att du inte gav dig hän. Du valde tryggheten."

Jobbigt

Jag befinner mig just nu i en otroligt svår social situation, jag ska ringa vårdcentralen om min vagel jag har haft allt för länge. Följande problem skapas då i min hjärna:

• Hur ska jag presentera mig? Det är betydligt smidigare att ringa, då vet jag när jag får tid och allt det där. Är det Jocke, Joakim eller kanske hela alltet med mellannamn och blablabla
• Tänk om det är min granne som svarar, då känns det jättejobbigt att presentera sig, eller lite annorlunda åtminstonde
• Jag har inte en aning om vart jag har mitt patientkort, behövs det? Jag tror jag har ett EU-sjukförsäkringskort, räcker det?
• Jag har dåligt med tid, ska jag prioritera det här som egentligen inte stör mig så mycket över jobbet som jag inte besökt på en vecka?
• Tänk om de säger "Nej, vi strejkar"?
• Tänk att jag skriver det här när jag vet att det bara är dumt, jag kommer ringa nu och hinner inte få någon hjälp härifrån, dessutom vet jag att det egentligen inte är något problem utan det är bara ringa.

Social fobi? Telefonskräck? Blyghet?