Upplever jag världen som den ska upplevas?

Jag har under veckan lyssnat på två av årets sommarpratare, först Fredrik Lindström och i nuet Lars Winnerbäck.
Det är få människor jag ser upp till, Min familj, vissa släktingar, några vänner. Bägge ovanstående herrarna har dock funnits där en längre tid, Winnerbäck sen KOM-plattan 1999 och Lindström sen min bror läste hans bok "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" 2001.

De är väldigt olika, under förra vintern såg jag Lindström på "Storan" i Göteborg (Tack Linda, och varsågod.) Han bjöd väldigt mycket på sig själv, som människa, sin kunskap om språket och hans djupforskning om den svenska mentaliteten och jag skrattade nästan oavbrutet i två timmar.
Jag ser upp till sånt, människor som verkligen vågar bjuda på sig själv och låter folk skratta både med och åt en. Lindström lyckades till och med få hela publiken att skratta åt sig själva. Fantastiskt!

Winnerbäck är den han är och troligtvis omöjlig att förstå, vemodets man kontra "Vi är rastlösa änglar och virvlande dårar" och nyss nämnde han ur sommarpratet "Många har förstått vad jag skrivit, trots att jag själv inte gjort det" Jag kommer aldrig förstå honom rakt ut, tydligen så går det inte, eftersom han själv inte vet vad han skriver, han förstår inte varför han reagerar som han gör på vissa situationer, hur ska jag kunna göra det då?

Jag gör jämt såhär, blir inspirerad av något klokt, i det här fallet citatet i rubriken som Winnerbäck nämnde i sitt sommarprat, fast jag har glömt sammanhanget. Jag kom i alla fall att tänka på vad min chef sa under medarbetar/utvecklingsamtalet. "Du har en uppfattning om vem du är, den bygger mestadels på vem dina vänner säger att du är, så på just det sättet finns det ingen "du" utan "du" kan alltid ändra på dig under vissa punkter, förhoppningsvis till det positivare" och jag tänkte på en kvinna som jag under mer än tre år åtminstonde försökt hjälpa väldigt mycket i hennes relation. Jag vet inte hur långt vi har kommit, jag vet inte ens om jag har varit till nytta, hon tackar mig emellanåt och under våren kläckte hon citatet "Jag drömde om dig inatt, inget sånt utan bara vilken underbar människa du är." Det är sådant som gör mig lycklig, en bortförklaring som blir en komplimang Likaså när jag gick förbi två kunder förra veckan och hörde de prata positivt om mig utan att veta att jag ens jobbade.

Just nu är det också en annan kvinna som vänder sig till mig, hon går i singeltankar och vi bollar för och nackdelar med hennes förhållande, hon får väldigt mycket uppmärksamhet från en annan kille och det jag försöker få henne att få fram är att det inte ska bli något med den andra på grund av att det är dåligt med nuvarande, hon svarar att det mestadels är för det är dåligt men situationen skulle aldrig uppstå ifall den nya aldrig klivit in i bilden. Snälla, kan inte någon svara varför kvinnor vänder sig till mig i dessa frågor? Är jag så förtroendeingivande? Är jag era närmaste vänner? Har vi samma relationssyn? Förstår jag er eller behöver ni bara prata och jag är närmast?

Det bloggen skulle handla om var ifall jag upplever världen som den ska upplevas, jag har (tydligen) en väldigt klar syn på hur jag vill att en relation ska funka, trots att jag själv aldrig haft någon speciellt långvarig eller sådär kärleksaktigt kallat någon för min flickvän. Jag kanske väntar, jag kanske är för kräsen, för feg eller så är jag bara underförstådd. Vad vet jag, jag gör inte som Rob i High Fidelity och söker egenom kvinnorna jag dejtat för att få fram vad jag gör för fel. Jag har fortfarande bilden att jag inte gör fel.

Jag har också en syn på samhället som inte stämmer överens med många, jag anser att det ska vara lönsamt att utbilda sig, jag siktar på att tjäna 300.000 det här året, halvvägs så har jag missat min målsättning, fast jag har ett projekt på gång i tyskland också, inget som kommer synas på papper på ett tag men som jag ändå vet att jag tjänat. Jag jobbar heltid och blir rastlös ifall jag är utan något att göra mer än 24 timmar, är det normalt? Jag tror också på ett samhälle där de som faktum inte vill jobba, och jo det finns dom, ska mer eller mindre straffas, varför ska jag behöva se några av drägget i den lilla byn jag bor sitta och caféfika varje vardag när jag vänligt öppnar dörren för kunderna. Jag har råd att göra det jag med, men jag väljer att lägga pengar på annat, att inte skaffa nya betalningsanmärkningar, köpa nya kläder, vårda min bil och ta mig till mina vänner. Jag sparar också väldigt mycket. Jag tror också jag har ett ekonomiskt sinne som inte riktigt passar på jobbet, jag jobbar för att lära mig, det fanns inte i min tankevärld att gå upp klockan fem två dagar i veckan, nu är jag snudd på pigg emellanåt, självdisciplin.

Är det normalt att tänka så, är det så världen fungerar?
Lindström försökte lära mig att i fallet där du slog i en lyktstolpe för några dagar sen så är du arg på den, hur konstigt det än är så är det normalt att vara arg på lykstolpen, för du är normal och du får vara arg på lyktstolpen, onormal hade du varit ifall du sågat ner stolpen, fast det kanske skulle vara skönt ändå...

Jag vet nog inte vem jag är, jag vet inte riktigt vad jag står för, jag har svikit vänner, det tror jag alla gjort mer eller mindre, jag har blivit sviken, inte på samma sätt och det har inte så stor betydelse, det är bara mitt sinne för detaljer som gör att ifall jag ska gå in helhjärtat i ett projekt så måste allting runt omkring det vara perfekt organiserat och inget lämnas åt slumpen, (menar jag det här, vet jag att jag menar det?) Jag tror jag känner mig lite som Promoe i "Identity Crisis" där han skriver om hans scen kontra privatliv. Jag har inget scenliv, jag är ingen kändis och faktum är att jag ofta håller mig borta från stora tillställningar och jag skulle aldrig fotografera mig i en sommarkrans för att jag sommarpratade i radio. Jag kommer troligtvis avsluta min Lunarstorm inom kort, jag har levt ett annat liv där, jag har i min egen tro varit ärlig hela tiden och på det sättet fått kontakt med (många, men topp fyra:) Tess, Paula, Cecilia, Sandra. De har gett mig glädje och jag är ganska stolt över att jag träffat åtminstonde hälften av dom, på tal om Lunarstorm så har jag en del bra skrivet där som jag vill spara, det kanske kopieras in här.

Jag har som ambition att när jag bara skriver utan att tänka så kommer det bli bra, ifall ni tycker det är osammanhängande eller felstavat ibland så förstår ni nu varför

Bloggen handlade som sagt om min syn på saker och ting och ifall det är rätt syn, när det inte är semestertider så jobbar jag ihop med 14 kvinnor och två män, det är bara jag och en gammal handelspolare som inte uppnått 30, det är egentligen bara en som har ungefär samma livsåskådning som mig, jag uppskattar det. Hon är trevlig, gift, barn och hus på landet. Vi tänker lika i mångt och mycket. Jag känner henne inte privat.

Jag tror inte det är bra för mig att skriva mer, jag öppnar mig sällan på det här sättet och allt det här berodde troligtvis på sommarpratet av Winnerbäck, kanske också att jag varit ensam hemma i några dagar, jag blev rastlös helt enkelt.

Citatet som är längst ner tänkte jag (tydligtvis) avsluta med, jag kom inte på någon bra avslutning, det gör jag sällan...


"Trots min drömmande natur så tycker jag bäst om verkligheten"
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1228742&BroadcastDate=&IsBlock=1

Midsommar

• Jobbar 08-15:15
• Har när jag vaknar, inte en aning om hur kvällen ska spenderas
• "Åsa, vad händer ikväll då?"
  - "Jag vet inte, det lutade åt en grillkväll i boxholm men det blir inget grillning så de vet inte vad de ska göra"
  -"Har du andra planer då?"
  -"Njae, vad säger du om öland?"
  -"Det låter långt borta"
  -"Men det blir kul"
  -"Öland då?"
  -"Öland"
• Eftersom vi skulle iväg så försvann ni från jobbet straxt innan stängning och plockade med oss färdkost i form av återstående bakeoff-brödet
• Kvinnor har en förmåga att aldrig passa tider, som de själva sätter
• "Jag gjorde en liten tabbe, tältet är kvar hos mina föräldrar"
• Jag körde dit, hon hem
• "Varför har du en blomma där?"
  -"ehh"
• Åkte dit på 2,5 timmar, hem på 4
• Groggade alldeles för starkt
• "Åsa, våra vänner är väldigt olika"
• Nåja, efter alkoholintag blev det dans på marken, bordet och husbilstak
• Det kan komma bilder på bdb, har inte bestämt mig än
• "Du har alltid varit en svärsmordröm, så skönt att se dig göra dethär"
• "Vem var det?"
  -"Jag vet inte, men det gick inte ens supa henne snygg"
• Varför ringer jag jämt massa folk när jag är full?
• Ta hand om och trösta folk, jag tror det är lite av min grej, åtminstonde de som står mig nära
• "Mat, har ni det? Jag vill ha det!"
• "Vart är bilen?"
• Hittade den... Efter ett tag
• Gentlemannamässigt låter jag kvinnan sova i baksätet och sätter mig själv i ett ganska kasst sovläge menmen, några timmar blev det nog
• Frukost i baksätet
• Festivalkänsla som inte passar mig
• Tysklandsprojektet börjar ta fart nu
• Hemfärd tillslut och hämtade solglasögon i linköping
• "Snott dom alltså?"
  -"Jag har bara inte betalat dom än"
• Och nu efter några timmars bilfärd, Öland, linköping, mjölby och sen hem och varit på flykt typ 36 timmar så har jag tagit en av jordens skönaste duschar.

Iövrigt fick jag ett väldigt stort leende som svar när jag bjöd en sommarjobbare på lunch. whowha!

Inte en aning

Vad jag ska skriva, kände bara att det var längesen, kryptisk punktform

• Riff, känner du dig hotad om jag också tar måndagar? Jag funderar lite på torsdagar också, fast jag måste komma upp ur det innan helgen, hur känner du?
• Missförstånd är enkla C
• Optiker, pupill, jag hoppas du såg kopplingen även ifall det var fel årstid att ge den.
• Någon gång kommer jag vinna tre matcher mot dig irad på PES, jag vet bara inte när.
• Säkert! - Faller isär är helt otroligt bra
• "Kanske ett svek mot honom men ibland får man bortse vem man gör illa för att göra rätt"

And people say it will kill me,

but they don´t

understand

People never do,

but it make sense to me

To be senseless

to change my plans for you

DVSG

"-Kolla Henke, pengar.

-Plocka upp dom!"