SVD - ledare

Sverige badar i pengar, företagen går urstarkt, arbetslösheten minskar, sysselsättningen ökar, hushållen blir rikare. Ändå pekar opinionskurvorna för regeringen rakt ner. Svenskarna borde göra vågen, men en förkrossande majoritet väljer att istället sympatisera med den rödgröna röra som kokade ihop det tidigare eländet.

I mätning efter mätning lägger man surmulet sin röst på Lars Ohly, språkrören och Sahlin. Senaste mätningen (Demoskop 13/7–6/8) gav 56 procent till de rödgröna, 41 procent till regeringen.

Hur hänger detta ihop? Frågorna är många. Till exempel: har svenskarna blivit galna?
Här några hypoteser och frågeställningar.

1. Socialdemokratin har haft nästan obruten regeringsmakt i över 80 år. Har sossarnas rekordlånga maktinnehav gjort svenskarna till ett slags ”eviga sossar”?

2. Sedan 80-talet framstår den samlade vänstern (s och v) mer och mer som en konservativ kraft i politiken. Tillbakablickande, obenägen till förändring. Om den politiska ledningen intar denna attityd i årtionden, påverkar detta självklart den så kallade folksjälen. Svenskar sägs vara trygghetsnarkomaner, och identifierar trygghet med ickeförändring. Ärans och hjältarnas folk förvandlas till ett folk av fegisar och tumsugare. Kan det vara en förklaring?

3. Många viktiga media har demonstrerat en tydlig antipati mot alla former av förändringar i det gamla systemet. Till exempel: förra lördagen gick Afton- bladet till angrepp mot Försäkringskassans idé att strama upp sjukskrivningarna en aning. Följande budskap stod med jättebokstäver över hela första sidan: ”Du ska vara snygg, framgångsrik och lycklig – annars kan du dra åt helvete”. Extremt även för att vara Aftonbladet – men också i så kallat opartiska media är tonen ofta extremt hård. Klart det påverkar folket.

4. I lika mån har media demonstrerat en okritisk förtjusning i Mona Sahlin. De spelar glatt med i hennes pr-tricks. Och gullandet lär fortsätta, i vart fall ett tag till.

5. Vi svenskar är politiskt lättlurade och utan minne. Det är sossarna som har skapat det dåliga samhället, segregationen, förorterna, arbetslösheten, utanförskapet, bidragsberoendet, skoleländet. Men det räcker med att Sahlin gör ett kort besök i förort och lovar guldregn, så verkar allt annat glömt, för- låtet, bortsopat.

Sådana förklaringar kan alla innehålla ett eller flera grand av sanning. Men viktigare är att inte blunda för bjälken i det egna borgerliga ögat. Ända sedan dag ett har denna regering haft märkligt svårt att göra rätt. Konstiga utnämningar, konstiga utspel, inbördes bråk, tystnad och osynlighet, göra tvärtemot vad man sade före valet, etc, etc.

Finns inget positivt att säga? Jo. Detta är en regeringsovan regerings första år. Det finns ännu tid att lära sig hantverket. Dessutom har man tid på sig att samla i ladorna. Det är inte nu regeringen ska spela ut sina bästa trumfkort, det är sedan.

Och vice versa. På ett sätt är det okej att oppositionen leder stort idag: de kan rimligen inte öka mycket mera. Förr eller senare börjar de tappa väljare, sedan kommer de taskiga rubrikerna, därefter hamnar man i medievärlden lätt i en nedåtgående spiral.

Framgång föder framgång. Men också det omvända gäller: motgång föder motgång. Och bättre en rödgrön topp idag än på valdagen.


Göran Skytte
Göran Skytte är författare och fri skribent.

http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_16746216.asp