Allt vettigt från lunarbloggen Part XI

Jag träffade honom i tisdags för sista gången, jag var där med ved, han hade själv bett om det med orden "Vi klarar den här vintern men jag överlever inte till nästa och då vill jag att morsan ska ha ved" Han orkade inte gå i trappor och gick ganska mycket på smärtstillande då men helt klar i huvudet och han hade koll på aktiekurser, vi skrattade och pratade länge. Jag visste om cancern men jag trodde det var flera månader kvar.

Han hade haft besök både onsdag och torsdag av sina vänner. På torsdagskväll så ringde farmor och sa att han var dålig. Pappa åkte direkt och LAH (sköterska ) var där, gav honom piller och så. På fredagen kom min faster upp och såg till honom, han var "lite dålig" på kvällen och fick en tablett för att somna vid 4tiden. Vid halv sex börjar han andas konstigt och min faster som är ganska välutbildad doktor ringde pappa direkt för hon visste att det var nära. Pappa kom fram några minuter över sex och då hade han somnat in. LAH kom återigen och klädde upp honom och la honom fint. Farmor ville vara ensam över natten så pappa och faster åkte hem över natten. Jag fick beskedet när jag kom hem på kvällen efter jobbet vid halv nio då mamma var kvar hemma.

Pappa kom hem vid tiotiden ungefär och jag grät för första gången på flera år. Allt var sorgligt, jag visste inte vad jag skulle göra, jag skrev det på ett Unitedforum och fick viss tröst där, pappa förklarade allt hur det hade gått till och att farfar inte lidit alls mycket och dog i sömnen.

Vi ringde bror som tog ledigt från lördagsjobbet och efter en svår natt med lite sömn hämtade jag honom på stationen i Mölby vid niotiden lördagsmorgon. Vi åkte hem och han fick träffa familjen, klockan 10 var vi hos farmor igen, såg honom ligga där i sängen, faster och hennes familj kom, sörjde, sa farväl, en ( skånsk ) doktor dödsförklarade honom och personal ur LAH gick egenom vad som händer och vart man kan söka kontakt och så. En halvtimme senare så kontaktades begravningsbyrån, den kom nästan omgående och hämtade honom, ett sista farväl av en kropp på en bår blev väldigt känslomässigt och vi tog hand om varandra. Vi stannade hos farmor några timmar, gav henne lugnande medel innan vi åkte så hon fick sova.

Idag så jobbade jag och det kom fram en tant med tårar i ögonen och berättade att hon hade tänt ett ljus i kyrkan åt min farfar. Jag tackade och lyckligtvis så slutade jag en kvart senare, det blev jobbigt. Sen åkte familjen till farmor igen under eftermiddagen, hon hade besök av sin bror från Västergötland och vi stannade där ett tag. Imorgon ska pappa, faster och farmor till begravningsbyrån och diskutera annonsen, begravningen och allt som hör till.